2010-02-20
Jag tenderar att betona vikten av njutning, balans, glädje, lycka, kärlek och lust vart än jag befinner mig, men för den skull ska ni inte tro att jag varje dag vaknar och känner mig harmonisk och lycklig! Jag svär högt och ljudligt när jag snubblar över min (ibland) egna skapade röra, klagar gärna över den, och det slutar för det mesta med att allt är min käre makes fel! Idag är en sådan dag. Dåligt humör är, kort och gott, lätt att skylla på någon annan.
Men trots mitt högst mänskliga sinneslag av irritation och allmänna surhet som genomsyrar mig i denna stund, vågar jag påstå att min strävan att känna de först nämnda mer lättsamma känslorna, ständigt är i fokus. Jag bestämde mig nämligen för ett par år sedan att träna mig på att gilla även de mindre vackra sidorna av mig. Numera tillåter jag mig att vara sur om jag är det! Jag har kommit på att jag kan varna min omgivning de dagar jag är på krigsstigen, vilket har resulterat i att de flesta inte tar mitt dåliga humör på allt för stort allvar, eller personligt för den delen.
Mitt humör blir således inte nämnvärt hört och får inte något utrymme att växa, och har jag tur så hittar jag genom detta snabbare tillbaka till ett åtminstone ”normalhumör”. Det lämnar också utrymme för att arbeta med mina ”tillkortakommanden” (som jag väljer att kalla de sidor som jag är mindre stolt över.) Och om någon skulle ta illa vid sig av mitt beteende är det inte längre lika svårt för mig att säga förlåt...
Det kan vara enormt irriterande att höra ”–skärp dig, ta dig samman, så farligt är det inte” o s v, när man har en lite sämre dag, det rekommenderar jag (generellt) inte någon att säga, varken till sig själv eller till någon annan. Jag förespråkar för det mesta att låta humöret vara precis som det är, och försöka lämna tanken om att behöva förändra det, vilket brukar leda till att det mindre bra humöret försvinner av sig självt och blir till det bättre. Men det är klart att vissa situationer kräver att vi reagerar. Att bli illa behandlad, påhoppad eller utsatt för en orättvisa kan vara svårt att hantera. Det krävs att vi tränar oss på att inte reagera på samma sätt som de som attackerar, det vinner vi sällan på. Det krävs att vi har en vilja att se personen bakom attacken, och veta när vi ska vända andra kinden till, och när vi ska stå upp för oss själva och säga ifrån.
Jag hoppas att fler människor skulle vilja lära sig att acceptera sitt sinneslag, vilket jag tror skulle resultera i att de också accepterade andras lite lättare. Jag tror alla egenskaper som vi har går att förändra om vi så vill.
Att vara arg tar mycket energi av oss men eftersom det initialt krävs mer energi att inte gå in i en konflikt när vi känner oss attackerade väljer vi ofta att gå till motangrepp. Kanske har vi tränat för lite på att reagera med eftertanke, även om det för det mesta gynnar oss. Framförallt krävs det en stark tillit till sig själv och en förståelse för att vår bedömning av det som sker i vår omvärld är högst individuell och kan därför inte gälla som en generell sanning.
Så nu då jag ständigt tränar mig själv att känna en högre acceptans för omvärldens och mina egna tillkortakommanden, kan jag med gott samvete, trots mitt idag tillfälligt dåliga humör, beskriva denna dag som njutbar, balanserad, glädjerik, lycklig, lustfylld och väldigt rik på kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar